Verkstygsstål är en grupp stål som främst är avsedd för att tillverka verktyg för exempelvis skärande bearbetning och formande bearbetning. Stålen delas in efter deras huvudsakliga användningsområden och egenskaper. Verktygsstålets egenskaper kan anpassas efter behov genom antingen olika sorters värmebehandling eller olika tillsatser. Där till exempel volfram och vanedin används för att förbättra stålets eggskärpa. För att ett verktygsstål ska vara användbart bör det ha relativt hög hårdhet, eggskärpa, slitstyrka och seghet.

Beroende på stålens egenskaper, delas stålen in i kategorierna kallarbetsstål, varmarbetsstål eller plastformstål. En av de vanligaste som placeras i kategorin kallarbetsstål är EN 1.2510. Detta stål är det enklaste kallarbetsstålet och härdas i olja. Vilket innebär att det inte har samma formstabilitet som andra sorters stål som inte kräver lika hög kylhastighet under häraning. Efter behandling får stålet bra seghet och hårdhet, vilket gör att stålet passar till verktyg för korta serier.

EN 1.2344 är det vanligaste varmarbetsstålet och är ofta använd för varmarbetsapplikationer. Stålet har flera goda egenskaper som lämpar sig till konstruktionsdetaljer. Detta beror på att konstruktionsdetaljer ofta kräver hög seghet och hög hållfasthet, vilket EN 1.2344 innehar. Stålet har dessutom även hög hårdhet vid höga temperaturer, bra formstabilitet vid värmebehandling och hög resistans mot termisk utmattning och termochock.

Utöver de tidigare nämnda uppdelningarna, delas verktygsstål även in i kolstål och legerat stål. Snabbstål är ett vanligt exempel på ett legerat stål eftersom den har en hög hårdhet och nötningsbeständighet vid högre temperaturer. Detta gör att snabbstål ofta används för skärande bearbetning.

Det finns med andra ord flera olika sorters verktygsstål som används för olika verktyg. Stålen är anpassade efter olika användningsområden och därför bör man välja det som uppfyller det krav som arbetet kräver. Med rätt sorts behandling får stålet därefter de egenskaper som krävs för att kunna utföra de arbeten som ska genomföras, utan att stålet brister.